När det är så här äckligt kallt som det har varit på sista tiden får man göra det bästa av situationen. Då kurar man ner sig i sängen och tittar på film. Extra fint är det ju om man tittar tillsammans med någon, men annars är det väldigt mysigt att ligga själv i mörkret och leva lite i någon annans värld.

Igår tittade jag på Vinterviken. Svensk, söt film med dåliga fast snygga (bevis nedan) skådespelare. Och ikväll ska jag kolla på A Beautiful Mind. Fast först ska jag bocka av lite saker på min att-göra-lista. Ha en bra kväll människor!

Jag blir knäpp av den här kylan. Det är som att den fryser alla normala delar av min hjärna och lämnar mig kvar med resten. Blaaaah. Vill bara döda. Kylan alltså. 

Hur som helst (detta var inte vad jag kom för att tala om), jag har sett två superfina och orginella filmer i helgen. Kärlekshistorier (eller historier om kärlek) så klart, det är ju såna jag tycker om mest, men inte alls som andra. Inte alls förutsägbara och väldigt tänkvärda. Remember me och 500 days of Summer.

Barn har en tendens att, utan att förvåna någon, göra oväntade saker. Men när två småpojkar, 6 och 4, tittar på tv och den äldre petar på den yngre med foten och säger "jag älskar dig, det vet du väl?", då vaknar man till. Undrar hur föräldrarna har burit sig åt för att framkalla det fina beteendet. Och när man får höra "jag vill att du ska vara här varje dag" blir man varm i hjärtat.
Söta ungar.

Resten av kvällen (sju och framåt) har jag letar bussresor från Stinas kiosk i Transtrand till Undersåker och tagit mina mått för att så smått börja tillverka min studentklänning. Med lite (mycket ehehe) hjälp av min kunniga mor. Nu blir det One Tree Hill. Puss och godnatt!

Ibland blir man knäpp av sina egna tankar. De snurrar snabbare och snabbare tills man blir alldeles åksjuk. Då är det lätt att vilja hoppa av, men istället för att göra det håller man sig kvar. Blundar lite kanske.
Hur som helst, jag vet inte vad jag pratar om faktiskt, hjälper det med mål och planering. Struktur. Så att världen utanför inte är lika kaos som den innanför.

Och så hjälper det med sol och fina vänner som förstår det här med att vara åksjuk.

Ursäkta uppehållet.

Alla hjärtans dag idag ja. Det märktes inte alls i metro. Inte heller någon annanstans.
Elleeer?

Trots att jag inte har någon att pussa på (förutom min baby sis) har dagen varit kalasfin. Jag har fått ett brev med små hjärtan på av någon som bryr sig om mig (precis som det ska vara på alla hjärtans dag!), choklad av min kära mor och far och tre supergulliga sms. Dessutom har jag haft en mysfika och smidit planer som ska träda i kraft så fort den här jävla äckelkylan ger med sig.

Kvällen har spenderats med älskade familjemedlemmar och jag har stått för middag och efterrätt i form av nedanstående kladd. Brownie-, marschmallow- och chokladtryffelkaka.

Efter en halvt förjävlig, halvt riktigt bra, dag blev jag (och min syster) lycklig(a) över en 116-förare. Vi hade snö i skorna och minst hundra kilos tunga väskor. Dessutom var vi fysiskt utmattade och hungriga, och som en ängel från himlen dök han upp med sin röda buss. Jag visste direkt att dagen var räddad. 
      Och han var så duktig. Förde fram bussen utan problem, trots det äckliga vädret. En riktig vardagshjälte. Stabil och pålitlig. Bäst. Åh.

Foto: Amel Emric

Dagen började med orden "... snöat tre decimeter i natt", tätt följt av smset: "Öhh alla bussar är inställda haha". Jaha. Så hela familjen (minus bror) + Malin pulsade genom snön till tunnelbanan som lyckligtvis gick utan några större problem.

Kul morgon! Jag älskar Sverige!

Det hela blev mycket bättre efter första lektionen för då hade vi håltimme och mysfrukost.

Och nu framstår jag som en hycklare eftersom jag bara för några dagar sedan sa att jag tycker väldigt mycket om Alla hjärtans dag. Vilket jag fortfarande gör! Jag älskar den ursprungliga tanken. En kärleksdag, hur fint låter inte det liksom? Däremot har dagen blivit på tok för kommersiell. När det ser ut så här redan en knapp vecka innan kan man undra om det är meningen att vi ska visa kärlek för de vi tycker om eller om vi bara ska köpa saker.

Haha och senast idag sa jag att man blir lycklig av att köpa saker. Shame.

I alla fall. Dagens metro:

Idag kände jag att jag behövde, och förtjänade, lite uppskattning. Och får man det inte av någon annan får man ta saken i egna händer, vilket var precis vad jag gjorde! Innan jag åkte till skolan tog jag en sväng förbi Guldfynd och köpte mig själv en ring. Så nu har jag en orm som ringlar sig nerför mitt finger. Och vem det än var som sa att man inte blir lycklig av att köpa saker hade fel! För det blir jag. I alla fall ibland. Den här fina ormen har räddade min dag.

Så jag inte glömmer bort något viktigt (facebook) liksom. Och så jag inte fastnar i att göra ingenting, något som lätt händer när man har noll saker att plugga. Helt ärligt: nästa grej som händer i pluggväg är veckan efter sportlovet, dvs om fyra veckor. Historiagrejen som står med på min lista ska inte vara inlämnad förrän om 5-6 veckor. Hej framförhållning. Men jaha. Vad ska man göra nu då kan man undra. Passa barn och träna kanske? Jaaa. Hej hej!

Inte idag då, men snart så. Om tolv dagar närmare bestämt. Jag har alltid gillat alla hjärtans dag, trots att den inte brukar bli något speciellt. Det är bara... en kärleksfull känsla som sprider sig i hela mig när dagen närmar sig, och jag vet inte varför. Kanske är det för att jag är en hopplös romantiker.

På alla hjärtans dag skulle jag vilja ha ett kärleksfullt brev från någon som bryr sig om mig. Gärna med små hjärtan på. Det hade varit fint! Puss