Jag blir knäpp av den här kylan. Det är som att den fryser alla normala delar av min hjärna och lämnar mig kvar med resten. Blaaaah. Vill bara döda. Kylan alltså. 

Hur som helst (detta var inte vad jag kom för att tala om), jag har sett två superfina och orginella filmer i helgen. Kärlekshistorier (eller historier om kärlek) så klart, det är ju såna jag tycker om mest, men inte alls som andra. Inte alls förutsägbara och väldigt tänkvärda. Remember me och 500 days of Summer.