Mitt hjärta

2012-10-14 | 22:55:07

 
Här är David. Min vän, min trygghet och min kärlek. Han är den smartaste, roligaste och mest genuina människa jag känner. Med honom skrattar jag mest, gråter jag bäst, blir jag mig själv. Han är allt och lite till, mitt skydd när det stormar. I hans famn är jag odödlig. 

Viktigt meddelande

2012-08-27 | 20:41:24

Uppdateringen här är inte den bästa - jag vet. Och det kommer troligtvis inte bli bättre inom den närmsta framtiden. Men jag vill ändå kika in och berätta att jag och myspojken nedan har varit ett par i ETT HELT ÅR nu. Det är nästan så att jag inte fattar det själv. 
 
Så jäkla bra
 
 

Ursäkt med en fin bild

2012-07-17 | 21:41:12

Ja... Uppdateringen här är sannerligen inte vad den en gång varit.
Jag får allt ta och kompensera detta med en bild på det bästa jag vet.


Sen i söndags

2012-06-05 | 08:04:49

Kan även tillägga att mitt hjärta äntligen är hemma. Jag tänkte inte skriva något om det förrän jag hade en bild på honom att lägga upp, men jag har visat mig vara alldeles för upptagen med att pussa på honom för att det ska bli någon bild. Så här får ni en på ett toffeehjärta istället, för det är ju också ganska gott. Inte lika dock.



Vill bara att hela världen ska veta

2012-05-26 | 21:00:48




Nu ska jag berätta för er mina kära vänner och läsare. Idag på exakten, har världens bästa pojk varit min i nio månader. Det kan man tycka är ganska lite, om man är gammal och erfaren. Men om man, som jag, fortfarande är ung och dum (bara ibland dock) och ostabil och fullpumpad med hormoner är det faktiskt en evighet. En alldeles underbar evighet. 

Det enda negativa med det hela är att jag inte kan pussa på honom idag, för han är i Asien och ränner. Därför får ni ingen söt bild från vårt firande, för vi hade inget *ledsen gubbe*. Men snart är han hemma igen! Wiie.


Världens bästa pojk

2012-01-28 | 11:02:07

Härom dagen, närmare bestämt i torsdags, firade vi våra fem månader med indisk mat. Det var fint och gott. Tänk att det har gått fem månader sen augusti.



Juldagens bästa

2011-12-26 | 11:11:36

Var ett besök av pojken. Han var finklädd och jättesnygg som vanligt.



Länge sen och lite tankar

2011-12-09 | 14:28:28

Nu har jag inte bloggat på jagvetintehurlänge. Minst en månad är det i alla fall. Det var när alla mina bilder försvann som jag liksom tappade suget. Jag har inte fått tillbaka hårddisken och jag har inte köpt en ersättare. Inte heller har jag använt min kamera för att ta nya bilder. Liksom, vad är meningen med att dokumentera - fotografera, blogga - om det ändå kan försvinna när som helst?

Nej, lite arg och ledsen har jag varit. Jag har lagt skulden på oskyldiga och känt en enorm hopplöshet över att det ska behöva vara så här. Det kanske låter som att jag gör värsta hönan av en liten fjäder, och det kan man väl få tycka. Men sanningen är att det är en stor höna för mig. Jag tänker inte på det jämt, men när jag väl gör det - när någon nämner de där bilderna - får jag en stor klump i magen. Självklart finns det mycket värre saker som kan hända, men det ändrar inte det faktum att det är smärtsamt.

Å andra sidan har hela händelsen fått mig att tänka om angående vissa saker. Och jag har blivit påmind om att allt - såväl materiella saker som minnen och relationer - inte varar förevigt, även om man vill och försöker få dem att göra det. En insikt som i sin tur har lett till att jag värdesätter ögonblicket i sig, istället för att lägga fokus på minnet ögonblicket så småningom kommer ge. Och det tror jag är bra för mig, som i vanliga fall är en sparare, samlare, nostalgiker som ibland glömmer att leva i nuet.

Mycket text och noll bilder, men jag har ju faktiskt inga att bjuda på! Nu är jag tillbaka i alla fall.

November 2011

2011-11-08 | 07:53:10

Fan jävla skit (förlåt att jag svär). Trots att jag gärna hade sovit lite längre i morse, vaknade jag och kände att det var en bra dag. Men den bra känslan utbyttes snart mot ett obehag, för jag insåg att min hårddisk lyste med sin frånvaro, och att den troligtvis är stulen. Minst fem år av minnen och bilder som jag aldrig kommer få se igen, och lika många år av musik och filmer. Det gör mig så otroligt ledsen och besviken på mänskligheten. Nej nu vill jag inte vara med längre

Dagens höjdpunkt

2011-10-19 | 14:04:04

Fick alldeles nyss finbesök av min snygga pojkvän. Som tack fick han några pussar och en smakbit av min tredje kiwi. Är det inte kärlek så säg?



Dagar bara försvinner

2011-10-05 | 12:53:00




Har försökt skriva ett inlägg hela dagen. Det händer så mycket just nu, men samtidigt ingenting alls. Tiden står stilla, men veckorna flyger förbi som dagar. Snart är det - hemska tanke - vinter och det har gått ett HALVÅR sedan studenten. Mitt liv ser helt annorlunda ut nu, men ändå är det precis samma sak. Jag trivs så himla bra med hur mina dagar ser ut, vilka jag umgås med o.s.v. men där finns också en längtan efter något annat. Nya platser och äventyr. Egentligen är det konstigt hur saker kan vara så både och på samma gång. Konstigt men bra.

Livets ljuspunkter

2011-09-16 | 13:41:32



Min lilla knodd. Vad skulle jag göra utan dig?


We should be lovers

2011-08-14 | 17:15:33

När jag tänker på vissa saker - personer - blir jag alldeles snurrig. Inte så där obehagligt som när man reser sig upp för snabbt, eller som när man är superduperstressad och tiden bara flyger iväg.

Utan på ett positivt sätt. Det liksom suger till i magen, tiden stannar upp för en sekund eller så. Och jag är inte jag längre, för mina ögon är utanför någonstans och ser allt utifrån ett helt annat perspektiv. Som att världen helt plötsligt är jättestor och jag är jättejätteliten. En underlig men ganska skön känsla faktiskt.



Smått kryptiskt inlägg men såna tycker min vän Eric om (hehehe, hej Eric!) så jag fortsätter med dem.

Blir så dum av dig

2011-08-02 | 15:21:38

Sen jag kom hem har jag läst böcker och sett filmer på ämnet, lyssnat på låtar som handlar om det, skummat igenom oändliga forumtrådar och ventilerat med diverse nära vänner. Är nämligen sjukt förvirrad och vet varken ut eller in just nu. Jag har tänkt, tänkt, tänkt och inte kommit fram till något. Men det får inte bli fel.
Det får verkligen inte bli fel.


Det värsta jag läst

2011-07-23 | 15:43:08

Jag är inte den som gråter när jag läser något. Av film tåras jag lätt, men inte av text. Enda gången var när jag läste Svinalängorna och klockan var fyra på natten (det kan alltså lika gärna ha varit av trötthet).

Men idag länkade Blondinbella det här inlägget, som är skrivet av en av dem som var på Utöya igår. Och det är fan det värsta jag någonsin läst. Tårarna rann som vattenfall och jag är fortfarande i chock. Är inte jätteinsatt i allt som hänt i Norge (har dock läst en del), och påverkas oftast inte speciellt mycket när det händer såna här saker (känslokall tjej), men fy fan alltså. Att sånt här händer.

Fy fan.

Det är okej att spåra ur

2011-06-09 | 22:43:46




Gårdagen var det sjukaste dygnet jag någonsin varit med om. Har aldrig varit så glad, taggad och full av energi som jag var från halv sex igår morse och framåt. Aldrig skrikit så mycket och så konstant, varit mer rastlös under en avslutning eller sprutat så mycket öl. Aldrig varit så lycklig som jag var igår. Det kändes, och känns fortfarande, overkligt att jag har tagit studenten, klarat gymnasiet, men det haaaar jag!!! Med bravur(är det ett ord?)!! Tack till familjen och alla släktningar/vänner som gjorde dagen oförglömlig, vad jag tycker om er! <3
 

 

Idag vaknade jag med trevliga överraskningar på höfterna, knäna och ena armbågen. Blåmärken! Trevliga minnesmärken från min fantastiska dag och kväll. Utöver det strejkar min hals och jag har ont i heeela kroppen. Världens träningsvärk i benen, ont i ryggen och öm överallt. Men lätt värt!


Leave it alone

2011-05-30 | 22:20:21


I've wanted this for so long.


Me too, and now we can have it.


No, I don't mean just that. I want this.


I want to be here.


I want to have everything with you. I want it all.


I want us.


This isn't supposed to be that. Why couldn't you just leave it alone?


En skön känsla

2011-04-24 | 08:21:00

Jag älskar stunden precis innan man somnar. Det lilla ögonblick då man svävar mellan verklighet och dröm. Världen runt omkring försvinner sakta och sängen börjar vagga fram och tillbaka. Eller om det är i huvudet som det rör sig. Det känns som man sover, fast man är vaken, och plötsligt är rummet inte nattsvart som det var tidigare, utan ljust, grått eller lite blekrosa. Som dimma. Mmmm. Sova.



You have me hypnotised

2011-03-26 | 18:10:24

Image and video hosting by TinyPic
Image and video hosting by TinyPic


Den här veckan har medfört följande insikter och lärdomar
- Jag kommer nog aldrig få vakna till födelsedagssång.
- Matte kan vara svårt.
- Kaffe är gott. 
- Jag borde verkligen börja läsa tidningen.
- Skavsår gör extremt ont.

Smile

2011-03-21 | 09:58:38

I fredags, när jag var på väg hem från mina söta barn, tänkte jag att man kan nog bli lycklig av att le. Med alla endorfiner som utsöndras måste det ju liksom gå att lura kroppen att man är extremt glad hela tiden. Var så klart tvungen att testa min teori, så resten av vägen gick jag och log för mig själv. Kände mig lite som ett psykfall men, hör och häpna, det funkar! Så fort man ler känns faktiskt allt bra, hur dåligt det än kanske är. 

Tidigare inlägg
RSS 2.0