Att tiga ihjäl
Idag har det varit väldigt tyst, men på ett bra sätt. Lugnt och rogivande. Lite segt från och till, men överlag bra. Tystnaden kan vara så himla skön. Ger en lite plats för tankar man annars inte har tid med på grund av allt annat som händer runt omkring.
Men lika ofta, och kanske till och med oftare, är den raka motsatsen; obehaglig och skrämmande. Mer plågsam än alla onda ord tillsammans. Då får man bryta tystnaden, men en sådan sak, som ju verkar himla enkel, kan vara väldigt svår. Ibland är det omöjligt, då det är som viktigast att den bryts.
Eyes on the price
Ibland blir man knäpp av sina egna tankar. De snurrar snabbare och snabbare tills man blir alldeles åksjuk. Då är det lätt att vilja hoppa av, men istället för att göra det håller man sig kvar. Blundar lite kanske.
Hur som helst, jag vet inte vad jag pratar om faktiskt, hjälper det med mål och planering. Struktur. Så att världen utanför inte är lika kaos som den innanför.
Och så hjälper det med sol och fina vänner som förstår det här med att vara åksjuk.
Lite allmänt hat mot snön
Vafan... här gick jag runt helt oskyldigt och trodde att våren var på väg. Och så får man en smäll på käften (bokstavligt talat) av den här jävla snön. Det enda positiva jag kan se i det hela är att det knarrar ganska härligt under fötterna.
Det kommer det dock inte göra imorgon och i helgen p.g.a. dumma minusgrader. Åhhh. JAG HATAR VINTERN. Hej depp. Nu berättar dem på nyheterna att en tjej hade dött idag p.g.a. halka (en buss som körde på henne). Sämst. Vintern är SÄMST.
Puss på er.
Kärlekshysteri
Och nu framstår jag som en hycklare eftersom jag bara för några dagar sedan sa att jag tycker väldigt mycket om Alla hjärtans dag. Vilket jag fortfarande gör! Jag älskar den ursprungliga tanken. En kärleksdag, hur fint låter inte det liksom? Däremot har dagen blivit på tok för kommersiell. När det ser ut så här redan en knapp vecka innan kan man undra om det är meningen att vi ska visa kärlek för de vi tycker om eller om vi bara ska köpa saker.
Haha och senast idag sa jag att man blir lycklig av att köpa saker. Shame.
I alla fall. Dagens metro:
Great things are great
But the simple things are better.
Alla hjärtans dag
Inte idag då, men snart så. Om tolv dagar närmare bestämt. Jag har alltid gillat alla hjärtans dag, trots att den inte brukar bli något speciellt. Det är bara... en kärleksfull känsla som sprider sig i hela mig när dagen närmar sig, och jag vet inte varför. Kanske är det för att jag är en hopplös romantiker.
På alla hjärtans dag skulle jag vilja ha ett kärleksfullt brev från någon som bryr sig om mig. Gärna med små hjärtan på. Det hade varit fint! Puss
Dag 22: Detta upprör mig
(Detta skulle postas igår men tydligen inte...)
- När någon äter upp min yoghurt.
- När någon får tillåtelse att äta upp min yoghurt mot ett löfte om att köpa ny och sen inte gör det.
- Annat som innefattar inkräktande på min yoghurt.
- Oärliga och falska människor
Detta sysslade jag med när jag skrev inlägget men nu har det ju inte alls nån relevans. Typiskt!
Dag 19: Detta ångrar jag
Ikväll ska det alltså handla om ångest. Kul tema tycker jag!
Jag är nog en ganska ångerfull person. Ångrar saker hit och dit, oftast helt utan orsak. Skulle inte sagt så där, inte gjort så. Och alltid inser jag det aningen för sent. Sen spenderar jag timmar, dagar, nätter ältandes. Undrar om utgången hade kunnat bli annorlunda.
Men mest ångrar jag det jag inte säger, det jag inte gör. Eller att jag inte säger och gör tillräckligt. Chanser som passerar förbi utan att jag tar dem. Människor som försvinner utan att jag försöker hålla dem kvar.
Vad deppigt det blev nu. FÖRUTOM detta säger jag som Edith Piaf: Je ne regrette rien.
Dag 05: Vad är kärlek?
Finns det en mer komplicerad fråga?
Kärlek har ju egentligen många olika skepnader. Som [vem det nu var som sa det] sa, "Störst av allt är kärleken". Det tror jag. Det vill jag tro. Att kärlek är det som driver alla människor framåt, vare sig det är kärlek till en annan människa eller en hobby, kärlek till pengar och makt eller helt enkelt bara kärlek till livet.
Kärlek är stort som fan. Och mäktigt. Tack vare, och på grund av, den kan vi känna de allra bästa och de allra värsta känslorna.
Kärlek gör en galen. Yes.
För mig är kärlek framför allt villkorslöst. Eller snarare, jag tycker att det ska vara det. Och så är det att titta någon i ögonen och känna att man är hemma.
Ps. Jag gillar inte färgen röd. Usch
Dag 02: Min första kärlek
Min första kärlek var det första, och enda, jag såg första dagen på sexårs. Vi träffades i halvgrupp och satt i en ring tillsammans. Han satt mitt emot mig, tvärs över ringen, och efter det var jag fast i så gott som fem-sex år. Men historien är mer komplicerad än så. Det fanns en annan kille i min sexårs grupp, en kille som man "skulle" vara kär i. Och självklart var jag också det. Åtminstone låtsades jag att jag var det. Ingen fick veta vem som egentligen låg mig närmast om hjärtat. Ingen!
Men, för att göra en lång historia kort, kom det till slut ut. Jag blev tvingad av mina kompisar till den traditionella "Får jag chans på dig?", fast jag frågade så klart inte själv (vem vågade det??). Jag fick ett ja. Det var min första kärlek det.
Per automatik
Varning för djupt skit.
Det slog mig idag hur mycket man gör per automatik.
Man vaknar av väckarklockan,
häller upp sin frukost,
äter sin frukosten,
lägger sig kanske i sängen en stund,
borstar sina tänder,
sminkar sig på det vanliga sättet,
går till bussen,
åker till skolan och löser metrokorsordet,
går på lektionerna,
har lite raster,
äter lunch,
pratar om saker man har gjort/ska göra/vill göra,
åker hem,
kanske stannar någonstans och uträttar något ärrende,
eller träffar en kompis,
eller passar barn,
eller pluggar,
eller tränar.
Man går på toaletten,
duschar,
kollar på tv,
smsar,
är inne på Facebook,
bloggar.
Man har sina bra dagar, med glädjerus och motivation,
precis som man har sina dåliga.
Man har sin ångest,
sin ilska,
sin irritation,
sin trötthet,
sin tristess.
Oavsett fortsätter man göra. Man lägger sig, vaknar, gör saker, lägger sig, vaknar, gör.
Och allt detta gör man utan att ens tänka på vad man gör. Det går liksom av sig självt. Aldrig stannar man upp och frågar sig själv varför man gör det. Eller om man skulle kunna göra det på något annat sätt.
Men IBLAND. Ibland händer något som stannar tiden. Det kan vara något man läser, en person som väcker känslor, en textrad i en låt man tycker om. Något som för en eller flera sekunder gör att man känner sig otroligt levande. Ett ögonblicks medvetande, en plötslig insikt om att man Är. Här. Just. Nu.
When you miss someone
It feels like the hole in your gum when a tooth falls out.
You can chew, you can eat, you have plenty of other teeth,
but your tongue keeps going back to that empty space,
where all the nerves are still a little raw.
Det är härligt att vara kär
Det här är nog det sötaste jag har sett!
I still can't say it
Jag har en fras som gnager i mitt huvud. Något jag har velat säga dig, men inte kunnat. Några helt ofarliga ord, en ynka mening som varken kan skada dig eller mig. Ändå är det svårt att lägga den över mina läppar. Jag kan helt enkelt inte, och jag vet inte varför. Ibland håller den mig vaken om nätterna; jag fixerar den, ändrar om bland orden för att hitta den perfekta kombinationen. Men vad ska det egentligen tjäna till? Vid det här laget vet jag att den kommer förbli en tanke, en osagt fras skapad för dig.
Oh if you were mine
Jag gillar massor med saker. Höstkänslor, idol och korta skoldagar. Yoghurt (har jag nämnt det?) och blyertspennor. Fina sms. Bra musik. Bland annat.
Seriösa framtidsplaner
Min farmor äter yoghurt och flingor till lunch varje dag. När jag blir stor ska jag bli som henne, för yoghurt är det bästa som finns! Och med dessa framtidstankar säger jag godnatt.
I'm a liar
En grej jag inte förstår med människor, och som irriterar mig sjukt mycket, är varför de har så svårt för att vara ärliga. Både mot andra och mot sig själva. Alla spelar ett spel. Istället för att säga vad de tycker och tänker, säger de antingen det som kommer gynna dem själva, eller det de tror att andra vill höra. Istället för att erkänna sig själv vilja komma någon nära, drar de sig undan. Ofta får man gissa sig till vad en annan människa känner. Varför? Jag vet inte. Jag förstår inte. Ändå är jag precis likadan.
Where I belong
Något av det bästa som finns, tillsammans med inspiration, är motivation. Till att plugga, träna, städa, gå upp på morgonen, laga mat eller bara ta tag i saker. Så är det i alla fall för mig, med lite motivation kan jag göra allt! Just nu har jag en massa motivation på lager, så jag tänkte passa på att göra några av de tidigare nämnda sakerna. För det värsta med motivation, precis som med inspiration, är att den kan försvinna på en sekund.
It's a quarter after one
I'm a little drunk, and I need you now.
The future is dead
Det slog mig idag att sommaren snart är slut. Nyss var det första juni och nu har snart halva augusti svept förbi. Gal1. Men jag är inte så vemodig, nej. Tvärtom är jag lite taggad på allt som ligger framför. Till och med skolan ska bli kul att komma tillbaka till. Denna sommar har jag varit mer förvirrad än någonsin, men ändå överhängande sprudlande glad och så hoppas jag att det fortsätter året ut. Det enda jag inte ser fram emot är kylan och mörkret. De kan gärna få hålla sig borta ett tag till... typ tills jag dör. Tack för mig och godnatt!
