I fredags, när jag var på väg hem från mina söta barn, tänkte jag att man kan nog bli lycklig av att le. Med alla endorfiner som utsöndras måste det ju liksom gå att lura kroppen att man är extremt glad hela tiden. Var så klart tvungen att testa min teori, så resten av vägen gick jag och log för mig själv. Kände mig lite som ett psykfall men, hör och häpna, det funkar! Så fort man ler känns faktiskt allt bra, hur dåligt det än kanske är.