We should be lovers

2011-08-14 | 17:15:33

När jag tänker på vissa saker - personer - blir jag alldeles snurrig. Inte så där obehagligt som när man reser sig upp för snabbt, eller som när man är superduperstressad och tiden bara flyger iväg.

Utan på ett positivt sätt. Det liksom suger till i magen, tiden stannar upp för en sekund eller så. Och jag är inte jag längre, för mina ögon är utanför någonstans och ser allt utifrån ett helt annat perspektiv. Som att världen helt plötsligt är jättestor och jag är jättejätteliten. En underlig men ganska skön känsla faktiskt.



Smått kryptiskt inlägg men såna tycker min vän Eric om (hehehe, hej Eric!) så jag fortsätter med dem.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0