Jag älskar stunden precis innan man somnar. Det lilla ögonblick då man svävar mellan verklighet och dröm. Världen runt omkring försvinner sakta och sängen börjar vagga fram och tillbaka. Eller om det är i huvudet som det rör sig. Det känns som man sover, fast man är vaken, och plötsligt är rummet inte nattsvart som det var tidigare, utan ljust, grått eller lite blekrosa. Som dimma. Mmmm. Sova.