Kallas det kärlek?
Den där pirrande känslan i magen. Fjärilar små som myror kittlar dig inifrån, vänder hela magen ut- och in. I huvudet snurrar det bara runt, runt. Fötterna lämnar marken, svävar upp i rymden. Allt är upp- och ner. Hela världen står på ända. Fnittret bubblar upp i halsen. Hjärtat slåt ett extra slag. Två extra slag. Tre extra slag. Bankar som en hammare mot en ensam spik. Pulsen går i 500, kroppen dunkar, skakar, darrar. Du saknar honom direkt när han har gått. Hjärtat vill hoppa ur bröstet och springa efter. Alla dina andra tankar utplånas, skapar sig en plats i mitten av hjärnan och knuffar undan allt annat. Benen i kroppen tappar sin funktion, lämnar dig knäsvag, som en geléklumt, hjälplös och ensam. Det finns bara en. En enda.
ja, det kallas kärlek.
<3
ja, den är så fin :)
jag vet hur det känns..