Min mamma är livrädd för fåglar. Det kan bero på någon av de hemska saker (attackerande fåglar) hon fick uppleva som barn. Och I don't blame her (kanske har jag ärvt rädslan), för fåglar är sjukt äckliga. Inte nog med att de kan röra sig framåt, bakåt och åt sidorna (som normala djur), utan även uppåt och nedåt, kors och tvärs och helt oberäkneligt. Jag syftar alltså på deras förmåga att flyga. Det är säkert jättebra och praktiskt för dem, men för oss andra är det bara fruktansvärt obehagligt.

 

Bland det värsta jag vet är att gå över ett torg fullt med duvor, för när som helst kan de (alla på samma gång) få för sig att flyga därifrån, och gärna precis ovanför mitt huvud.

 

En annan sak jag ogillar är att gå under fåglar. Jag är nämligen bombsäker på att de kommer bajsa på mig (någon evolutionär försvarsmekanism). Det hände min kompis en gång, och det har NÄSTAN hänt mig. Sen dess går jag aldrig under en lyktstolpe som en fågel sitter på.