Den här helgen har varit som en morotskaka. 17 timmars jobb, som den pepparkaksaktiga morotskakegrunden. Inte en helt jättetråkig del, utan med sina kryddiga inslag. Dock lite enformig och väldigt mättande.
    Men helgen hade också gott om glasyr, meningsfulla stunder som gjorde hela bakverket. Ibland så kladdigt, rörigt, förvirrande att man undrar varför man gav sig in på det frånn början. Men mest alldeles ljuvligt och lent mot tungan. Den där känslan av girighet, att bara vilja ha mer, nu!, blandat med ångesten över att man kanske inte borde ta en bit till. För det skulle förstöra njutningen.

P.s. detta är ingen morotskaka.