En kul grej hände idag. Blev uppringd av en man som påstod att jag hade vunnit en tävling. Jag, som aldrig vinner något (förutom den gången på Liseberg då jag vann en jättestor nalle OCH en liten nalle) och som för länge sedan har gett upp drömmen om att bli rik på Triss.

 

Men kan ni tänka er, jag hade vunnit! 

Det är alltså så här det känns att vara en vinnare. En av 40 i hela Sverige. Jag måste ha extra mycket tur idag (borde ha köpt en lott!!). Är i chock, för sånt här händer bara inte. Jag misstänker nästan att det är någon som luras med mig. 

 

 

Om det är ett skämt eller ej återstår att se. I will keep you posted.

Min mamma är livrädd för fåglar. Det kan bero på någon av de hemska saker (attackerande fåglar) hon fick uppleva som barn. Och I don't blame her (kanske har jag ärvt rädslan), för fåglar är sjukt äckliga. Inte nog med att de kan röra sig framåt, bakåt och åt sidorna (som normala djur), utan även uppåt och nedåt, kors och tvärs och helt oberäkneligt. Jag syftar alltså på deras förmåga att flyga. Det är säkert jättebra och praktiskt för dem, men för oss andra är det bara fruktansvärt obehagligt.

 

Bland det värsta jag vet är att gå över ett torg fullt med duvor, för när som helst kan de (alla på samma gång) få för sig att flyga därifrån, och gärna precis ovanför mitt huvud.

 

En annan sak jag ogillar är att gå under fåglar. Jag är nämligen bombsäker på att de kommer bajsa på mig (någon evolutionär försvarsmekanism). Det hände min kompis en gång, och det har NÄSTAN hänt mig. Sen dess går jag aldrig under en lyktstolpe som en fågel sitter på.

 

 

 

 

 

Medan jag satt här och njöt av min morgonkaffe snubblade jag (inte bokstavligt) över en artikel om kaffespill. Det har nämligen gjorts en studie om det här på ett universitet i Santa Barbara, där de har kommit fram till att vardagliga muggstorlekar olyckligtvis (men helt slumpmässigt) samvarierar med "normal" gång så att vågrörelser i den lättflytande vätskan uppmuntras.

 

 

 

Sista helgen i augusti åkte jag på konferensresa med jobbet till Berlin. Fredag till söndag och jag hann väl få en uppfattning om staden, men inte så mycket mer. Vi var på studiebesök och fina middagar och hade inte så mycket tid över till sightseeing. Det jag såg var långt över förväntan (hade av någon anledning fått för mig att Berlin är en tråkig stad), och nu vill jag tillbaka. Eller jag ska tillbaka. Vet bara inte när. 

Ikväll väntas reseplanering med Malin och det bara spritter i mig när jag tänker på det. Mest p.g.a. resan då, men planering är ju faktiskt också sjukt roligt och nästan lika spännande som att vara DÄR. (Jag kanske borde planera resor lite oftare, och resa lite mer sällan. För att vara snäll mot plånboken...)

 

Alldeles nyss slog det mig att det finns fanimej tigrar på Sumatra. För er som inte känner mig så väl kan jag berätta att jag var besatt av tigrar när jag var yngre (skrev en bok om dem i mellanstadiet... eller ja, ctrl+c ctrl+v var väl den metoden jag använde mig mest av).

 

Nu har jag googlat, läst och skrivit ner alla platser det kan tänkas finnas tigrar. Så att vi ska ha största möjliga chans att eventuellt få syn på en. Det vore drömmen alltså.

 

 

 

Lite saker att se fram emot: 

 

- Helgen, då jag får  1. åka tåg <3,

                              2. återse mysiga Linköping <3 och

                              3. träffa finaste pojken (ovan) <3

 

- Två helger senare, då jag får 1. åka tåg <3,

                                             2. återse kära Lund och mina kära morföräldrar <3 

                                             3. återse Köpenhamn och

                                             4. träffa finaste pojken (ovan) <3

 

- Torsdagar i oktober/november, då jag ska gå en målarkurs!

 

- Januari, då jag och bästa vän lämnar landet och flyger mot varmare breddgrader. 

 

- April, då vi kommer hem och får träffa alla igen. 

Eftermiddagen vigdes åt två kära vänner. En av dem (höger) lever numera livet i Uppsala, och den andra (vänster) flyttar om en vecka till USA för att spendera ett år där. Det är verkligen nu det börjar hända grejer. Folk gör saker, de flyttar hemifrån, börjar studera, åker utomlands och ser världen. De startar, förändrar, förbättrar sina liv, testar något nytt, slår sig ner. Det är liksom turbulens i hela mitt umgänge, för alla är mitt uppe i någon stor förändring. 

 

Det är roligt tycker jag. Spännande, läskigt och häftigt. Jävligt bra!

 

 

Nyss var jag ute och sprang en runda. Men nu ska vi inte prata om det, utan istället snabbt övergå till dagens ämne, nämligen det här med att köpa skor. Närmare bestämt löparskor. 

 

Skorna ovan minns jag inte när de införskaffades och således var det alldeles för länge sedan. Jag kan tänka mig fem år och kanske till och med längre än så. Det var därför dags för mig att köpa nya och efter att ha skjutit upp det i några månader tog jag tag i saken och åkte in till löplabbet, stod barfota på en sådan där glas-spegellåda, sprang på löpband och testade ett antal skor. Fick också med mig ett par hem som jag var mycket nöjd med. 

 

Slutet gott, allting gott, skulle man kunna tro. 

 

Men snål som jag är kollade jag upp skorna på prisjakt och insåg till min förfäran att jag skulle kunna få skorna billigare. Jag blev tvungen att lämna tillbaka dem för att istället vända mig till internetet (hade ju redan fått min expertbedömning). Valde en annan skomodell - som jag också hade tittat på i butiken - och klickade hem ett par. Bara några dagar senare kom de och var såååå fina. 

 

Men FÖR SMÅ.

 

Tillbaka med dem. Köpte en större storlek på en annan sida och nu väntar jag med spänning på mitt nya paket. Förhoppningsvis det sista.

 

Fortsättning följer...

Jag vet att ni saknar mig och mina fantastiska blogginlägg så jag ska försöka bli bättre på att uppdatera. Och helt ärligt tror jag att det kan bli mer frekvent framöver då jag äntligen har Photoshop på min nya dator.

 

Hur som helst. 

 

Mitt liv är inte överdrivet händelserikt nu för tiden. Jag jobbar mest, och taggar inför det som komma skall. I veckan hände dock en rolig grej på jobbet. Jag ska måla upp scenariot för er: jag pysslar i köket på morgonen, efter att ha öppnat upp i huset. Jag fyller diskmaskinen, sätter på kaffebryggaren, städar undan från gårdagen. I samma veva märker jag att köksbänken är dåligt städad och skulle behöva ett svep med disktrasan. Det är smulor från kakor, matfläckar och spill från... men vänta nu. 

 

 

En hoppade APA på bänken. På väg mot en trädgren någonstans. 

 

 

Den fick vara kvar. <3

Det blev också, inte helt oväntat, massor av lakrits. Ren lakrits, olika sorters sötlakrits, olika sorters saltlakrits, lakrits med choklad, kryddstark lakrits, mjuk, hård och krämig lakrits, lakritssylt, lakritshonung. För att nämna några. Jag köpte hem den saltaste lakritsen du kan tänka dig, samt en påse isländsk chokladdoppad lakrits. 

 

Detta gjordes på Choklad & Lakrits som ligger på S:t Eriksgatan 99 i Stockholm. En jättemysig liten butik för alla finsmakare. Mmmmm. 

 

Uppdateringen här är inte den bästa - jag vet. Och det kommer troligtvis inte bli bättre inom den närmsta framtiden. Men jag vill ändå kika in och berätta att jag och myspojken nedan har varit ett par i ETT HELT ÅR nu. Det är nästan så att jag inte fattar det själv. 

 

Så jäkla bra. 

 

 

t 

 

 

Precis när det var dags för mig att avrunda arbetsdagen och gå hem började det ÖSregna. Verkligen - årets värsta skur. Då var jag glad att jag kunde låna ett paraply, jag blev liksom tillräckligt blöt ändå.

 

Känns som att vädergudarna inte riktigt är helt psykiskt stabila nu för tiden, tycker att det växlar mer än vanligt. Vilket är fruktansvärt frustrerande ibland, för MAN KAN JU INTE PLANERA. (Vad man ska ha för skor och så alltså.) 

 

Skärpning där uppe!

 

Som ni kanske förstår av bilden är det stora saker på gång nu. Jag och bruden nedan har nu påbörjat vårt största äventyr någonsin. Flygbiljetten till Kuala Lumpur är bokad och betalad, likaså hemresan från Tokyo - tre månader senare. Resten är än så länge ganska oklart, men bra är jag övertygad om att det kommer bli. 

 

Idag ska vi reda ut lite visumfrågor samt snacka vaccin med någon kunnig. 

(Mihihihiihih)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Sen sist har det hänt en hel del! I söndags morse bar det av till Linköping för att hjälpa David med flytten. Där blev det IKEA-lunch + shopping, storhandling på Ica MAXI och sen in med allt i lägenheten för att hinna med fika, handbollsfinal och promenad till universitetet innan D's familj skulle åka hem. 

 

 

Sen gick vi in till stan och njöt av en god middag på Överste Mörner. 

 

Då jag var ledig på måndagen stannade jag kvar och vi packade upp och fixade hela dagen. Vi lagade också matlådor, skrev listor, bokade tågbiljetter och gick runt i stan. Under promenaden dit träffade vi också, på samma plats, de tre personer vi visste befann sig i staden (Linköping är med andra ord rätt litet). 

 

Vid sju gick mitt tåg hem till Stockholm och där började hösten med allt vad den kommer innebära. Det är nytt och spännande men fruktansvärt vemodigt. 

 

 

Efter jobbet blev jag tvingad (nej jag hade inget alls med saken att göra) ut på en springtur i ÖSregn. Det var jobbigt och framförallt jävligt blött, men rätt så skönt efter en varm dusch.

Eller så var det bara den varma duschen som var skön och inte alls springturen.

Nu blir det mys och färgpennor i fåtöljen resten av kvällen!

 

Detta har varit en måndag som har gått snabbt och smärtfritt förbi. Jag hade världens bästa lunchsällskap och redan där var ju dagen fulländad. Sen började det regna och som ni vet gillar jag ju regn numera. Så det gjorde inget! 

 

Enda negativa hittills är att jag glömde köpa maskindiskmedel, så diskningen får vänta till imorgon! 

 

 Bland annat så promenerade vi till affären och handlade, tittade på spindlar, hoppade studsmatta och räknade kulor. Det blev även pannkakslunch och en del fascination över hur söt en 8 veckor gammal lillasyster kan vara. Bra förmiddag, med andra ord. 

 

 

 

Efter en morgonpromenad i duggande regn kom jag på mig själv med att tänka att det inte var så farligt ändå. Regnet alltså. Faktum är att jag är på strålande humör, trots avsaknaden av strålande sol. Kanske är det så att mitt liv känns så mycket bättre när det står i kontrast till tråkigt, grått och fult väder. Det fina blir liksom synligt när det inte täcks över med något ännu vackrare.

 

Idag testade jag på något nytt, nämligen origami. Voila, min allra första trana!