Sjukt rolig film, och sorglig som alla filmer är nu för tiden (särskriver man nu för tiden? Eller nuförtiden? Hm..). Seriöst, att sitta och gråta i biosalongen, vem gör så? Tydligen gör jag det. Jättesöt var filmen i alla fall. Och jag hade trevligt sällskap med mig. David och jag tog en extra lång promenad hem och pratade om allt möjligt, eller egentligen mest om en sak. Hur som helst, Du är bäst!