Det enda om hörs är musiken. Dunkar i takt till pulsen. Ljudet tar bort andetagen och stegen i gruset. Den tar nästan bort tankarna, men bara nästan. För några minuter kan man nästan glömma bort allt annat förutom skogen och musiken. Den enda smärtan är fysisk, den enda tröttheten är fysisk. Det är inte jobbigt att träna, det är att fly från allt det jobbiga.